Ont i själen

Att någonting kan va så vackert att de gör ont i en är helt otroligt. Igår åkte vi hem från Funäsdalen. Vi tog vägen genom Dalarna, för att ta en fika hos en kompis till Karin i Avesta. Vägen mellan Sveg och Orsa går genom skogen. Snötyngda, frostiga träd, i soluppgång och en temperatur på ca -23 grader. De är så vackert att de gör ont i ögonen och själen. Så vackert att man bara vill stanna bilen och titta och njuta. Jag körde hela vägen och bara njöt av att får vara ute i de vackra så länge, utan att börja frysa om kinderna =)
Väl hemma igår som somnade jag på soffan, verkligen totaldeckade. Men de beror nog på en hel veckas intensiv skidåkning och även våran kväll på Eriksgården i lördags. Kul som attan va de och jag är glad att jag hängde med tjejerna ut. Blev dock lite få sovtimmar, men klarade mig bra ändå.
Idag har jag fixat lite hemma, kollat på lite jobb (som ska sökas imorgon) och varit på promenad med Karin. Vi har sagt att vi ska börja promenera ihop, så vi kommer ut och rör på oss. De lilla problemet är bara avståndet... Karin bor i Helsingborg, så de blir distanspromenader. Men de har funkat förr, så varför inte. Då får man ju iaf lite sällskap, genom telefonen.
Jag har ju glömt att berätta om renarna! På vägen upp till Funäs så va de renar på vägen, strax innan Hede. Och dom stod på samma ställe igår när vi åkte hem! Karin fotade på vägen upp, blev inte toppenbra bilder, men lägger upp två här iaf =)



Även en bild på en fin soluppgång och en snyggt snöigt träd får ni njuta av.




Nu är de nog sängen som gäller för mig, så jag orkar va en duktig flicka imorgon och söka jobb.
Puss å godnatt alla!