Energi är en annan sak som oxå är lite jobbig, naturkunskapen, men tror de bara är en liten svacka pga lite sömnbrist senaste dygnen. Har ett lättare arbeta att göra om energi, men de går fint tror jag. Ska bara börja så rullar de på.
Josi ringde mig klockan åtta i morse och frågade om jag hade lust att hänga med henne och gå upp på Mittåkläppen idag. Jag sa att de va rätt dimmigt ute, men de hindrade oss inte. När vi kom upp till Djupdalsvallen, där gångturen startar så såg vi kanske 15 meter framför oss. När vi kom upp en bit såg vi inte ens så långt. När vi kom upp på toppen så var alla stenrösen de enda tecknet på att vi va uppe. För vi såg inte så långt. När man stod vid kanten och tittade ner va de bara vitt efter 5 meter. Ganska läskigt på ett sätt. De som är positivt med att gå uppför när de är mycke dimma är att man inte ser hur långt de är upp =) Vi kom även fram till att de är skönt med dimma ibland. Världen blir ganska liten då, ganska behagligt att kunna överblicka de. Vi hade en skön tur, de va lagom varmt och en rätt cool känsla att gå där och inte se allt runt omkring. Tror jag ska ta en tur med lite klarare väder snart, så ni får se hur fint de är där uppe.
 |
| Från Mittåkläppen i dimman! |
I fredags när jag var hos Lolle så gick jag in i en stol, de gjorde inte så ont tyckte jag då. Men nu har jag ett väl placerat svart/blått märke på utsidan av höger ben precis ovanför knävecket. Linus har så klart övertalat att de ska läggas upp en bild så, varsågoda!
Imorgon ska jag cykla DH igen. Kameran ska med upp i backen, så de blir några bilder nån gång =) Kanske kan bli film oxå, vem vet.
Mamma och pappa kommer upp imorgon oxå. Ska bli skönt att träffa dom. På onsdag kommer köket, och jag längtar. Pratade med mamma idag när jag diskade och sa till henne att de va sista gången jag tänkte diska i den diskhon. När nya köket är på plats så kan jag diska med glädje igen! Med hjälp av diskmaskinen =)
Mamma ska även ta med sig virknål och garn till mig. Så ska jag försöka lära mig virka, de kanske blir en mössa nån gång. Lisa får lära mig, hennes första mössa är grymt snygg och hon kämpar på med sin gröna nu. Heja Lisa!!!!
Jag måste även skriva nått jag tänkte på rätt länge. Jag är så jäkla farsinerad av Paralympics. Min nya idol alla kategorier är en svensk simmare. Kille, 19 år, har blivit av med båda benen och ena armen. Han simmar ändå! De är ju helt grymt! Jag kan ju knappt simma med två ben och två armar och han simmar med en arm, så jäkla häftigt! Jag hejar på honom!
Nu ska lilla Maja sova, så jag orkar cykla imorgon.
Puss å gull allihop!!!
1 kommentar:
Har en viss känsla av att du redan hade bestämt dig för att lägga upp en bild på ditt blåmärke och att jag bara behövde bekräfta det hela med ett "ja, det ska du", eller nått liknande.
Grymma bilder! den första bilden är det nått speciellt med. Det är så att jag nästan skulle kunna tänka mig att ha den som tavla. Men den får nöja sig med att få platsen som min skrivbordsbakgrund så länge.
Ang. den där simmaren med bara en arm. Så är jag mest imponerad över hur han hanterat det faktum att han blivit av med båda benen och en arm. Att grabben verkligen har kunnat acceptera situationen och hitta livsglädjen igen. Det är jag mäkta imponerad över.
Skicka en kommentar