Enorm saknad!

Dagen började bra idag, men efter lunch vet jag inte vad som hände riktigt! Kändes som att springa rakt in i en vägg! Kände de inte på mig innan, de bara kom. Satt och pratade med Mange på MSN och han skickade över en låt till mig, när jag lyssnat på halva så rinner tårarna. Sen blir de bara värre. Lackade ur på datorn idag igen och pratade med mamma, vilket inte gjorde saken bättre.
Bestämde mig dock i allt elände att trotsa regnet och ta en promenad, en lång. Tänkte slå två flugor i en smäll, så jag gick bort till Funäsdalens IP för att kolla in elljusspåren där. När jag väl går där i skogen känner jag för att springa. Så men Pink på hög volym i öronen och bara jag i hela världen så sprang jag, typ 3 km av 5 km. Har aldrig känns så bra förrut. Kände mig inte så trött heller som jag brukar bli. Jag spurtade upp för en backe och då blev jag behagligt trött. Stod och pustade ut en stund och blev farcinerad av miljön här. Jag står på en kulle, har en slänt nedanför mig och och på andra sidan tonar Anåfjället upp sig. Ska ta med mig kameran nästa gång och fota det vackra! Huvudet blev iaf rensat ordentligt!
Anledningen till att jag bröt ihop tror jag är för att jag saknar alla hemma så mycke! Framför allt Emilia. Fattar inte hur jag ska klara mig utan dig nära!!! (Gråter när jag skiver!) Men även många andra, önskar jag kunde skriva ner alla, men de går inte riktigt! Men några speciella måste nämnas: Mange, för att du känner mig så bra, Jennifer, för att du behöver en kram *krama om*, Jacob, för att du är du, Micke, för att ha nån att jävlas med. Och alla ni andra! Hoppas ni kommer och hälsar på allihop!
Puss å kram, och kom ihåg att ta hand om er, fast jag är här borta =)