Jag har precis gått hem från tunnelbanan i totalt spöregn! Med regnjacka och ett STORT leende. Jag kan inte låta bli att tycka att de är helt underbart de här med regn. Barnet i mig skriker "hoppa i vattenpölarna" medans mitt lite mer vuxna jag får kroppen (mot dess vilja) att låta bli. Jag ser människor med paraply springa förbi, en kille med en plastpåse går med snabba steg mot tunnelbanan, en dam håller en tidning över huvudet som skydd för håret. Jag saktar ner mina steg och vrider upp huvudet så regndropparna träffar mig i ansiktet och jag ler ännu större. Jag vet inte varför, men jag gillar regnet. Speciellt när de va ett tag sen de regnade. Det är ju bara vatten, de torkar. Mina kläder hänger nu i badrummet på tork, de droppar om min jacka i hallen och jag sitter uppkrupen i soffan med mjukisbyxor och mysig tröja och ler med hela hjärtat. Lägger en bild här oxå om hur jag såg ut när jag kom in, så förstår ni kanske hur mycke de regnade ute när jag gick hem =)
En blöt puss på er alla =)